I've been crashed, beaten down. still I'm hopelessly in love

Ibland vet jag inte vad jag känner. Det enda som fyller mig är förvirring, över allt. Jag hoppas att jag kan hitta något som gör att jag reder ut det, eller glömmer av det. Inget hjälper. Så kommer Madeleine, min egna nästan tvilling och säger något som är som taget ur mitt huvud. Då mår jag bra, oftast iallafall. Tack Madeleine, det var allt jag ville säga.

HELLUUUUUUUUUUUUUUUUU

Haha, men idag så har jag varit inne i stan med madeleine och hjälpte henne välja ett halsband till Albin, sen gick vi bara runt lite där inne. Eftersom jag inte äger en liten kamera så blir det inga bilder..



peace

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0